Bilder

Tidigare låg bloggen hos METROBLOGGEN, på grund av flytten så saknas det tyvärr bilder i många av de äldre inläggen.

torsdag 21 juli 2011

Den mänskliga faktorn

Det är numera svårt att tänka sig ett arbetsliv utan internet.

Utan internet skulle mitt jobb bli näst intill omöjligt att utföra effektivt.
Friheten jag har idag med att jag inte behöver låst på kontoret hela dagarna skulle blott vara en dröm utan just internet. Om jag skulle av en händelse befinna mig i Amazonas djupa djungler eller på toppen av Mount Everest, så har jag möjlighet att koppla upp mig på företagets servrar, ja om det finns internettäckning det vill säga.

Idag läser jag och svarar på mail på väg till kontoret eller till det planerade mötet. Skulle det bli förseningar i planeringen så kan jag ändå fortsätta jobba med någonting annat via den bärbara datorn eller via mobilen vart jag än befinner mig i världen. Sparade dokument på jobbservrarna kan jag lätt hämta upp, redigera och skicka vidare med samma lätthet som om jag satt på kontoret och inte på en skidort i Österrike.

Lysande helt enkelt!

Nästan på alla platser i Tjeckien funkar detta, ja förutom hemma hos oss i vår by. Som sagt detta kräver ju en bra uppkoppling till internet och det är något som vi inte har hemma hos oss. De som läst den här bloggen tidigare blir säkert inte förvånade över detta, ja eftersom de vet att vår by faktiskt lever sitt egna lilla rara liv helt oberoende av hur resten av världen ser ut.

Under åren vi har bott här i vår ruin strax utanför Prag så har jag en bunt gånger kontaktat teledistributörsföretaget som handhar det fasta telefonnätet. De har alltid informerat mig om att just vår ruin via vår fasta telefon är internet en omöjlighet.
Under dessa år har jag testat mobilt internet från i princip alla mobiloperatörer som finns på den tjeckiska marknaden. Täckningen för vår tomt och hus har alltid varit och kommer förmodligen alltid vara urkass.

Men underverk sker faktiskt då och då.

För ett par veckor sedan ringde en säljare från Telefonica och erbjöd internet över just det fasta telefonnätet, och inte bara det, han erbjöd också internet-TV (kabel-TV med videoteksmöjligheter) och eftersom han dessutom var på gott humör just den här dagen så skulle jag få allt detta för en spotstyver. Ja, ni vet säljarsnack.

Jag lät honom hållas.
När han avslutat sina intränade repliker så sa jag att jag var mycket intresserad, men att han nog borde kolla upp minst två gånger om det verkligen skulle fungera just hos oss. Det lovade han och dessutom frågade han om han kunde komma på hembesök inom två timmar, ja för att skriva kontrakt och så, menade han.

Två timmar senare sitter säljaren hemma hos oss i köket med en kopp rykande varmt kaffe i ena näven och ett kontrakt i den andra, bedyrande att det faktiskt inte är några problem med snabb internetuppkoppling just hos oss. Han hade också en förklaring på varför vi åter och åter igen blivit nekade internet över det fasta nätet.

- Förklaringen är enkel men inte så lite pinsam, sa han.

- Enligt vår databas så ska er fasta telefon klara av bra mycket mer än vad som krävs för att titta på TV och film via nätet och ett överlag snabbt internet, men problemet är att er fysiska adress enligt våra noteringar inte stämmer överens med er faktureringsaddress där ni har er telefon.

- Jaha? säger jag förvånat och frågar samtidigt vilken adress de har antecknat som vår fysiska och där vi dessutom vill ha vår internetuppkoppling?

- Er fakturerings adress har gatunummer 28, fortsätter han, men den fysiska adressen där ni vill ha internet har enligt oss gatunummer 1.

- Men vafan, nummer 1! utbrister jag. Ettan är ju puben mitt emot och de har ju inte ens en fast telefon!!

- Bingo! Och därmed vet ni varför det alltid har nekats internet via det fasta telefonnätet just hos er. Någon hos oss har alltså slarvat med gatunumren, ingen telefon, inget internet, pinsamt va? säger han nu med ett stort leende.

I det ögonblicket visste inte om jag skulle kasta mig över bordet, slita skallen av honom för att sedan trycka ner kaffekoppen i den öppna och blödande halsstumpen eller bara skriva på kontraktet.......


Jag valde den sista varianten och nu har vi en både kabel-TV och internetuppkoppling som är jämförbar med den vi har på jobbet, ja och det skall väl i rättvisans namn också nämnas att vi faktiskt bara betalar en spotstyver för hela kalaset.

R.

onsdag 20 juli 2011

En krånglig backväxel

En dag under förra veckan hade bussen som går till och från vår lilla by lite problem.

Det är nämligen så att en av busslinjerna har sin första hållplats i vår by, eller snarare vänder hos oss.
Eftersom varken byn eller vändplatsen är av den större modellen så måste bussen backa för att sedan kunna göra en 180-graders vändning.
Detta betyder således att en fungerande back på bussarna är till stor fördel. Förra veckan så saknades en fungerande sådan fördel på en av bussarna.

Ja, i alla fall enligt dem som satt på uteplatsen på puben som blev vittnen till det hela.

Busschaffisen skulle tydligen ha gjort åtskilliga ljudliga försök med att lägga i backen, men bussens växellåda vägrade, både chafför och växellåda skall tydligen ha skrikit i kör, den ena värre än den andra.
Men chaffisen gav inte upp och löste till slut den hela med att promt skicka ut alla passagerarna och låta dem fingera backväxel. Sakta men säkert så hade de puttat de 5 behövliga meterna för att sedan kunna vända bussen i rätt riktning.

Jag tror att det var 6-8 homosapien-krafter som låg bakom backningsmanövern.

Vad ska man säga? Allt går, bara man har viljan.

R.

tisdag 19 juli 2011

Sorry...

...för det att det inte skrivs förnärvarande, men tiden räcker liksom inte till.