Sonen och jag har lite funderingar på att göra ett sverigebesök.
Dettta innebär att sonen behöver ett pass. När vi har rest tidigare så har det inte behövts eftersom han är skriven i moderns pass, men den här gången är det planerat att vi skall åka ensamma.
Vår son har tjeckiskt medborgarskap, så rätt instans för ett pass är då det tjeckiska polisväsendet.
När man skall beställa ett pass för första gången så behövs det personbevis från båda föräldrarna. Det vill säga moderns tjeckiska födelsebevis och ett svenskt personbevis från min sida. Det tjeckiska födelsebeviset är enkelt fixat eftersom det är ett dokument som min fru fick när hon föddes. Jag och andra sidan måste be om en utskrift från svenska folkbokföringen.
Igår gick jag ut på nätet för att se vilken typ av personbevis som skulle passa bäst för ändamålet. Det tog inte lång tid förrän jag hittade vad jag sökte efter, "faderskap" hette en version av personbevisen i rullmenyn. Två-tre klick med vänster musknapp och inmatning av mitt personnummer och personbeviset var beställt.
Smidigt värre.
Men då slog det mig att de svenska myndigheterna kanske inte vet om att jag har en son? Vi har nämligen bott här i elva år och sonen är snart sex. Logiskt sett så borde de faktiskt inte veta att jag har en avkomma.
Så jag slog numret som jag hittade folkbokföringens hemsida under kontakter.
Självklart svarade en automatisk röst; Tryck 1 för skattefrågor, tryck 2 för "något annat"......, tryck 4 för personbevis.
Fyran blev mitt val, sedan skulle jag trycka på nummer två, det gjorde jag också. Därefter blev jag informerad om att det finns 65 arbetande operatörer på motsvarande sida och att jag var på 33 plats i kön och att väntetiden skulle bli ca 7 minuter.
Jag väntade i ca 5 minuter, under tiden fick jag uppdateringar om vilken plats jag hade i kön, 30, 28, 18, 4.
Och helt plötsligt svarar en kvinna med att säga.
-Hör du mig? hallå!
Jag svarade naturligtvis att jag hör henne bra.
- O vilken tur, säger hon i andra änden; Jag var rädd för att jag inte hördes.
Precis när jag skulle förklara mitt ärende så sa det klick och samtalet bröts.
Trist bara att det inte är speciellt billigt att ringa till Sverige...
Jag ringde upp igen, tryckte på fyran, tryckte på tvåan och blev informerad om att 77 operatörer var tillgängliga och jag var på 18:de plats i kön och förväntad väntetid var fortfarande 7 minuter?
En nedräkning för andra gången, 16, 11, 5, 4...
En annan kvinna presenterade sig vid namn.
Den här gången blev jag inte bortkopplad, jag förklarade mitt ärende och talade också om att jag hade beställt ett personbevis som hette "faderskap". Men att jag inte var säker på om vår son var registrerad i Sverige.
Jag hade rätt, kvinnan på folkbokföringen sa att jag inte hade någon son enligt deras anteckningar. Men hon skulle gärna faxa ett personbevis till mig som då inte hade något med faderskap att göra. Hon nämnde också att det skulle vara bra om jag registrerade sonen i Sverige vid tillfälle. Vad det skulle vara bra för sa hon inte men jag upplyste henne att jag skulle göra det.... vid tillfälle.... ja...hmmm.. det vill säga om vi nu kommer till Sverige.
Hon fick sedan numret till min fax och jag tackade och lade på.
Det var igår det och något fax har jag inte sett röken av. Så nu funderar jag på om jag skall ringa upp dem igen eller om jag istället skall försöka hitta en annan typ av personbevis på nätet.
....
Ibland är det lite bökigt när allt skall vara så hiskligt effektivt här i världen.
R.