Jag får ofta frågan varför jag tog mitt pick och pack och flyttade till Tjeckien.
Skälet var klassikern;
Pojke möter flicka, pojke och flicka blir kära, pojke och flicka kan inte leva utan varandra...............
Första gången pojken och flickan träffades var när den tjeckiska teatergruppen som flickan jobbade på turnerade i Sverige. Av en händelse så jobbade pojken också i en teatergrupp, men en svensk sådan.
Pojken hade en sådan tur att han fick som uppgift att hjälpa den tjeckiska teatergruppen med att komma till rätta i Sverige. Det visade sig så att när pojken träffade flickan för första gången så sa det bara pang. Och från den stunden så lade den svenska pojken lite extra energi på att ta hand om den vackra tjeckiska flickan än de övriga i gruppen.
Helt fantastiskt nog så fattade den vackra tjeckiska flickan också ett visst tycke för den svenska pojken.
Turnén var tråkigt nog alldeles för kort och teatergruppen åkte hem till Tjeckien igen. Problemet var bara att pojken och flickan ville träffas igen men ett avstånd på 140 mil ifrån varandra gör det inte så lätt, och båda tänkte att detta kommer förmodligen inte att hålla i det långa loppet.
Tiden går och pojken och flickan håller ändå kontakt med varandra. Eftersom e-mail inte var så vanligt som det är idag så skickades det fax och telefonerades det i princip dagligen.
Pojken hade en sådan tur att han ett par månader senare blev utsänd till ett jobb i Tjeckien, och de träffades igen. Efter att det jobbet var avslutat så upptäckte de nyfunna paret att de bara inte kunde leva utan varandra.
Nu hade pojken och flickan problem.........
Pendla var lite opraktiskt och framförallt mycket dyrt. Pojken och flickan var inte snåla, men deras ekonomiska situation var inte den att de kunde träffas varje kväll, som man nu helst vill göra om man nu fattar tycke för någon.
Så vad göra?
Flickan tog det stora beslutet. Hon sade upp sig från sina jobb (dagtidsjobbet på banken, kvällstidsjobbet på teatern) och packade en väska och hoppade på en buss till Sverige.
På turistvisum bodde hon hos pojken i tre månader. 24 h om dygnet, 7 dagar i veckan, under tre månader så var de inte ifrån varandra en endaste minut.
Men jösses vad tre månader går fort. När det bara var en vecka kvar på turistvisumet, så sprang de till invandrarverket och grät;
- Snälla, snälla kan ni inte förlänga turistvisumet, vi kan ju inte leva utan varandra, sa de.
Invandrarverket var så vänliga att de gav flickan 10 dagar extra i Sverige, men sedan sade de att hon faktiskt måste åka tillbaka till Tjeckien för att ansöka om uppehållstillstånd.
Pojken och flickan var överlyckliga att de hade fått 10 dagar extra, all tid tillsammans räknades.
Efter 10 dagar så lämnade flickan Sverige, inte ett öga torrt.
Väl i Tjeckien så gick flickan till den svenska ambassaden i Tjeckien för att söka uppehållstillstånd, och pojken i Sverige var hos invandrarverket på intervju för att bevisa att de verkligen ville leva ihop.
Frågorna pojken fick, var
- Vad heter flickans mamma och pappa?
- Har flickan några syskon och vad heter de?
- inkomst?
- favoritmat?
o.s.v.
Flickan fick liknande frågor på ambassaden i Prag, men frågorna gällde då i sin tur pojken.
De fick båda veta efter intervjun att det kunde ta från 3 månader till ett år för att få ärendet behandlat.
- UPP TILL ETT ÅR, NEEEEJ!!!!!
Nu var olyckan ett faktum.
- Så orättvist, hela världen är emot oss, så här får det bara inte gå till, sa de till varandra.
Tre veckor senare så damp det ner ett brev i brevlådan hos pojken och minuterna efteråt så ringer flickan och skriker att hon också har fått ett brev.
I brevet stod det att flickan har fått arbets- och uppehållstillstånd för ett helt år!!!!!
Flickan packar väskan igen och flyttar till Sverige, livet leker.......
Flickan plågas under ett år med svenska för invandrare, hon får förnyat uppehålls- och arbetstillstånd, flickan får ett jobb på en Svensk bank. Flickan får många nya Svenska vänner.
Men pojken ser att flickan inte riktigt är så lycklig som han hoppades på. Flickan saknar sina gamla vänner och familj, flickan tycker att det är trist att pendla 4 timmar till jobbet varje dag.
Flickan säger en vacker dag att hon vill flytta närmare jobbet. Men pojken säger att han inte vill flytta...
Nu blir flickan ledsen.....
Pojken säger då att istället för att flytta till den staden där flickan har sitt jobb så flyttar han gärna till Prag, om man ändå ska flytta till en storstad så är väl ändå Prag det bästa alternativet, eller?
Flickan var inte långsam med att hålla med....
Pojken säger upp sig från jobbet, säljer lägenheten de bor i och packar flyttlasset och tre månader senare så bar det av till Prag.
Över 12 år senare efter det att de träffades för första gången, så bor de lyckliga tillsammans "Strax utanför Prag" men nu med barn, hund, katt och huslån.
Och mig veterligen kommer de förmodligen leva lyckliga där i alla sina dagar.
Snipp snapp snut så var sagan slut....
R.
Kärleken övervinner ALLT! Härlig läsning. Jag har varit i Prag några gånger men då bara som turist. Gillar den stan skarpt!
Tack för besöket på min sida. Roligt att du hittade dit.;)
Åh tack för den mysig historien! =) Har själv gått igenom nästan exakt samma sak med min sambo sedan 10 år tillbaks, så jag fick faktiskt tårar i ögonen när jag läste om alla intervjuer, jobbiga väntan och brev på posten! Kul att allt gått så bra för er, och hoppas verkligen ni lever lyckliga "i alla era dagar"
Skrivet av Lina 2009-01-30 kl 08:36
R i Prag svarade 2009-01-30 kl 10:09:
Hej Lina, Tack, jag önskar dig det samma:-)
Gud vad mysigt de låter då :)
Men, hur känns de att inte prata Svenska? Eller flickan o hennes familj pratar lite Svenska kanske? :D
R i Prag svarade 2009-01-29 kl 14:56:
Jo, flickan (numera min fru) pratar svenska, men eftersom vi bor här så blir det mer tjeckiska än svenska. Hennes föräldrar pratar ingen svenska, som vid vissa tillfällen kan vara ganska praktiskt:-). Den jag har de mest avacerade svenska diskussionerna med är faktiskt min son som är tre år gammal, men han svarar bara på tjeckiska. Så det blir lite fattigt med svenskan här nere.
Oj Oj Oj.
Det var en riktigt fin kärlekssaga,härlig läsning,,jag säger bara jätte lycka till i alla era dagar,,
Krama om hela familjen,,Ha en bra dag.
Skrivet av
Hebbe 2009-01-29 kl 11:46
R i Prag svarade 2009-01-29 kl 13:06:
Vad svarar man på det?*rodnar* Tack:-) önskar dig också en bra dag. R.