När jag flyttade till tjeckien för snart 10 år sedan så kunde jag inte många ord på tjeckiska. Om jag bortser från svordomar och dylikt så var pivo, ahoj, och dobry den* de första orden som jag lärde mig.
Många känner nog igen känslan hur det är när man är utomlands att inte kunna förstå en så enkel sak som matmenyn på en restaurang.
Tänk om det bara var maträtter man var tvungen att lära sig för att fungera i ett land,
Att helt plötsligt bli analfabet och inte förstå vad folk säger omkring en är en ganska spännande och tröttande upplevelse i det långa loppet.
Jag förstod ganska snart att lära sig tjeckiska kommer nog inte bli det lättaste. Allt är liksom bakvänt om man jämför med svenskan. Jag pratar ganska hyfsad engelska men om den man pratar med någon som inte kan ett ord på engelska så är den kunskapen ganska bortkastad vid tillfället.
(Idag pratar ganska många engelska men då var det ytterst få som kunde kommunicera på engelska)
Mitt första jobb var på en firma på ca 65 anställda och tre av dessa kunde hyfsad engelska, problemet var bara att två av dem satt på en annan avdelning och den tredje var högsta chefen. Jag kan lova att man inte har lust att störa dem för varenda sak som man inte förstår, för det är mycket man inte förstår, väldigt mycket.
Den position jag hade i början var den lägsta som någonsin var möjligt på det företaget. Den månadslön jag hade kan jämföras med den jag hade i Sverige när jag var 15 och körde ut morgontidningar.Som tur var så var ansvaret inte så stort så det fanns tid att lära sig det som var tvunget att läras även om det blev en hel del sena kvällar på jobbet.
Branschen jag jobbar i var då helt ny för mig så det betyder att jag var tvungen att lära mig allt från grunden, och då menar jag allt.
Jag upptäckte snart att om man inte kan förstå vad de andra omkring och säger och allt existerande arbetsmaterial är på tjeckiska, så går det ganska trögt. I början så jobbade jag mycket med siffror och diagram och som tur var är ganska lika vart man än bor.
Men väldigt ofta så behövde jag hjälp från andra på firman, kommunikationen var till stor del baserad på kroppsspråk och handgester eller så ritade jag bilder helt enkelt. Jag förmodar att det måste ha sett ganska löjligt ut, tro det eller ej men det funkade faktiskt.
Ibland så kom jag på mig själv att under tiden som jag gestikulerade pratade jag också svenska, det hade de väldigt roligt åt.
Den högsta chefen frågade mig första veckan om det skulle hjälpa mig om de interna mötena skulle vara på engelska.
Självklart skulle det hjälpa om de var på engelska men hur skulle det då bli för de andra 62 personerna som inte pratar engelska. Eller för mig? Förmodligen skulle tids nog de övriga en vacker kväll puckla på mig rejält när jag är på väg hem från jobbet .
- Nej, sa jag heroiskt, jag är den enda utlänningen här så varför skall vi prata engelska bara på grund av att jag inte förstår tjeckiska?
Puuhhh.. om jag bara visste vad hur tufft det skulle bli de första två åren.
Ett tag så tvivlade jag på min intelligens, okej jag är väl inte något geni men ack så långsamt det gick. Jag måste ju vara stendum att jag inte lärde mig saker snabbare. Det jag inte visste var att de andra var ganska fascinerade över att det gick så snabbt, det fick jag höra först flera år senare men det hjälpte mig inte då.
Som sagt det var en ganska tuff period. För att överleva detta och kunna komma in i det tjeckiska livet så bestämde jag mig att jag bara skulle röra mig bland tjecker och hålla mig undan från grupper med expatz som bara pratade engelska eller svenska för den delen. Till idag så har bara några få vänner här nere som inte är tjecker.
Jag tror att det beslutet har hjälpt mig mest under den tiden som jag är här.
Idag både skriver jag och pratar tjeckiska flytande, okej grammatiken och stavningen är väl inte den bästa men ändå.
Vändpunkten kom när jag läste en artikel i en tjeckisk dagstidning och efter det jag hade läst färdigt och lagt ifrån mig tidningen så var jag inte säker på om artikeln var på engelska eller på tjeckiska.
Jag måste erkänna att jag har fått mycket hjälp av mina tjeckiska vänner och arbetskamrater, som gång efter gång rättat mig vid felsägningar och haft tålamodet att upprepande förklara saker som jag inte har förstått.
En av de närmaste tjeckiska vännerna som jag har, säger ganska ofta idag.
- Jösses vad du babblar, det var bra mycket lugnare när du inte kunde tjeckiska.
R.
* pivo = öl, ahoj = hej, dobry den = goddag
Många känner nog igen känslan hur det är när man är utomlands att inte kunna förstå en så enkel sak som matmenyn på en restaurang.
Tänk om det bara var maträtter man var tvungen att lära sig för att fungera i ett land,
Att helt plötsligt bli analfabet och inte förstå vad folk säger omkring en är en ganska spännande och tröttande upplevelse i det långa loppet.
Jag förstod ganska snart att lära sig tjeckiska kommer nog inte bli det lättaste. Allt är liksom bakvänt om man jämför med svenskan. Jag pratar ganska hyfsad engelska men om den man pratar med någon som inte kan ett ord på engelska så är den kunskapen ganska bortkastad vid tillfället.
(Idag pratar ganska många engelska men då var det ytterst få som kunde kommunicera på engelska)
Mitt första jobb var på en firma på ca 65 anställda och tre av dessa kunde hyfsad engelska, problemet var bara att två av dem satt på en annan avdelning och den tredje var högsta chefen. Jag kan lova att man inte har lust att störa dem för varenda sak som man inte förstår, för det är mycket man inte förstår, väldigt mycket.
Den position jag hade i början var den lägsta som någonsin var möjligt på det företaget. Den månadslön jag hade kan jämföras med den jag hade i Sverige när jag var 15 och körde ut morgontidningar.Som tur var så var ansvaret inte så stort så det fanns tid att lära sig det som var tvunget att läras även om det blev en hel del sena kvällar på jobbet.
Branschen jag jobbar i var då helt ny för mig så det betyder att jag var tvungen att lära mig allt från grunden, och då menar jag allt.
Jag upptäckte snart att om man inte kan förstå vad de andra omkring och säger och allt existerande arbetsmaterial är på tjeckiska, så går det ganska trögt. I början så jobbade jag mycket med siffror och diagram och som tur var är ganska lika vart man än bor.
Men väldigt ofta så behövde jag hjälp från andra på firman, kommunikationen var till stor del baserad på kroppsspråk och handgester eller så ritade jag bilder helt enkelt. Jag förmodar att det måste ha sett ganska löjligt ut, tro det eller ej men det funkade faktiskt.
Ibland så kom jag på mig själv att under tiden som jag gestikulerade pratade jag också svenska, det hade de väldigt roligt åt.
Den högsta chefen frågade mig första veckan om det skulle hjälpa mig om de interna mötena skulle vara på engelska.
Självklart skulle det hjälpa om de var på engelska men hur skulle det då bli för de andra 62 personerna som inte pratar engelska. Eller för mig? Förmodligen skulle tids nog de övriga en vacker kväll puckla på mig rejält när jag är på väg hem från jobbet .
- Nej, sa jag heroiskt, jag är den enda utlänningen här så varför skall vi prata engelska bara på grund av att jag inte förstår tjeckiska?
Puuhhh.. om jag bara visste vad hur tufft det skulle bli de första två åren.
Ett tag så tvivlade jag på min intelligens, okej jag är väl inte något geni men ack så långsamt det gick. Jag måste ju vara stendum att jag inte lärde mig saker snabbare. Det jag inte visste var att de andra var ganska fascinerade över att det gick så snabbt, det fick jag höra först flera år senare men det hjälpte mig inte då.
Som sagt det var en ganska tuff period. För att överleva detta och kunna komma in i det tjeckiska livet så bestämde jag mig att jag bara skulle röra mig bland tjecker och hålla mig undan från grupper med expatz som bara pratade engelska eller svenska för den delen. Till idag så har bara några få vänner här nere som inte är tjecker.
Jag tror att det beslutet har hjälpt mig mest under den tiden som jag är här.
Idag både skriver jag och pratar tjeckiska flytande, okej grammatiken och stavningen är väl inte den bästa men ändå.
Vändpunkten kom när jag läste en artikel i en tjeckisk dagstidning och efter det jag hade läst färdigt och lagt ifrån mig tidningen så var jag inte säker på om artikeln var på engelska eller på tjeckiska.
Jag måste erkänna att jag har fått mycket hjälp av mina tjeckiska vänner och arbetskamrater, som gång efter gång rättat mig vid felsägningar och haft tålamodet att upprepande förklara saker som jag inte har förstått.
En av de närmaste tjeckiska vännerna som jag har, säger ganska ofta idag.
- Jösses vad du babblar, det var bra mycket lugnare när du inte kunde tjeckiska.
R.
* pivo = öl, ahoj = hej, dobry den = goddag
Kommentarer
Hej,
Jag ska åka imorgon till Prag, kan du tipsa mig om vad är det värt och roligt att se och vad kan jag hitta bra och billiga kläder ..
Tack för din vänlighet.
MVH
Fadde
Jag ska åka imorgon till Prag, kan du tipsa mig om vad är det värt och roligt att se och vad kan jag hitta bra och billiga kläder ..
Tack för din vänlighet.
MVH
Fadde
Skrivet av Fadde 2009-07-18 kl 12:34
Jo jag tror jag fattar hur du hade det,hur lång tid tog det innan du kände att språket funkade för dig?Att du kunde beställa en öl efter nån timme förstår jag.Haé Bra
Skrivet av Hebbe 2009-01-21 kl 21:58
R i Prag svarade 2009-01-22 kl 08:18:
Om jag inte missminner mig så tog det ca 2-3 år innan jag egentligen pratade, att lära sig konsten att beställa öl gick som du förstår betydligt snabbare:-)
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar