I vår by så finns det inte mycket pengar till att sköta om de allmänna grönområdena så vi försöker alla själva att hålla snyggt utanför våra tomtgränser.
Det betyder klippa gräs, rensa buskar, ansa träd och plocka upp skräp. Men klippa gräset utanför vår tomt behöver jag faktiskt inte göra själv. Det är någon annan som gör det. Och tills för ett par veckor sedan så visste jag inte ens vem det var?
Det är nämligen en granne som bor längre ned på gatan som gör det åt mig. En dag så såg jag honom klippa gräset utanför vår tomtgräns. Så jag gick fram och tackade honom men frågade samtidigt varför han klipper hos oss också.
- Tjänster och gentjänster, svarade han, du hjälpte min bror för ett tag sedan, och det är inte många som har hjälpt honom här i världen. Så klippa gräset är det minsta jag kan göra.
Så här gick det till den gången.
För drygt ett år sedan så väcktes hela familjen mitt i natten av en ljudlig krasch.
Både jag och min fru var snabbt på benen och tittade ut genom sovrumsfönstret. Vi ser snart att det är en bil som står lite underligt parkerad en bit ifrån vårt hus.
Ja, vi ser i alla fall bakljusen på bilen, vi ser också att föraren försöker backa för backljusen slås på och motorn rusar. Men bilen sitter tydligen fast. Jag bestämmer mig för att gå ut och se om jag kan hjälpa till.
Jag slänger på mig en jacka och byxor och eftersom det är klockan två på natten och ganska mörkt så tar jag också med mig en ficklampa.
När jag närmar mig så dör helt plötsligt bilen och ur vinglar föraren. Jag uppskattar att föraren är i 40 årsåldern. Lagom när jag kommer fram så lyser jag föraren i ögonen och frågar om allt är OK. Skälet varför jag bländar honom är för att man vet aldrig vem man kan råka på här nere. Är han bländad så har jag i alla fall ett försprång om han inte skulle vara på så gott humör. I alla fall så skulle han sikta sämre om han nu skulle få för sig att öva prickskytte på mig.
Killen är inte på något humör överhuvudtaget, han är nämligen stupfull. Jag ser nu att killen har försökt använda vägräcket som räls. Bilen är parkerad på räcket och han har dessutom slagit sönder underredet, och motorblocket är spräckt för all olja har runnit ut på backen.
Jag får inte kontakt med föraren eftersom han är både full och förmodligen ganska skrämd. Han mumlar bara någonting ohörbart. Efter en stund så plockar han upp sin mobil och ringer. Någon svarar i andra änden och han skriker otydligt till den andra i luren att han måste komma hit.
Just nu funderar jag på om jag ska ringa polisen men den fulle föraren är nu ganska aggressiv, så att ringa någon nu vore nog att utmana ödet.
Efter ett par minuter dyker en av mina grannar upp och det visar sig att den fulle föraren är hans äldre bror. Grannen verkar nykter men skäller rejält ut sin bror. Efter en stund så dyker även deras gamla föräldrar upp. De har säkert båda 70 år på nacken och ser mest bekymrade ut.
Hans bror och jag gungar av bilen från "rälsen" för att sedan putta in den på föräldrarnas garageuppfart en bit därifrån.
De tackar så mycket för hjälpen även om de ser väldigt skamsna ut allihop, även bilföraren.
Jag går hem och är inte riktigt säker på om jag har gjort rätt eller inte. Skulle jag ha ringt polisen och fått halva byn på mig eller gjorde jag rätt som lät bli och hjälpte till att få undan både fyllevrak och bil?
Idag så känns det mindre viktigt. Killen som vid det tillfället körde bilen tog nämligen livet av sig ett halvår senare. Han hittades på en åker hängande i ett träd. Efter sig lämnade han två små barn och en föredetta fru.
-------------------------------------------------------------------------------
Den som klipper gräset utanför vår tomtgräns är den tredje och yngste brodern i syskonskaran.
Jag tyckte då att det jag gjorde för hans bror var en skitsak och skäms samtidigt lite för att skriva att jag strax efter denna händelse snart hade glömt bort det.
Tänk att så lite kan betyda så mycket...
Det är nämligen en granne som bor längre ned på gatan som gör det åt mig. En dag så såg jag honom klippa gräset utanför vår tomtgräns. Så jag gick fram och tackade honom men frågade samtidigt varför han klipper hos oss också.
- Tjänster och gentjänster, svarade han, du hjälpte min bror för ett tag sedan, och det är inte många som har hjälpt honom här i världen. Så klippa gräset är det minsta jag kan göra.
Så här gick det till den gången.
För drygt ett år sedan så väcktes hela familjen mitt i natten av en ljudlig krasch.
Både jag och min fru var snabbt på benen och tittade ut genom sovrumsfönstret. Vi ser snart att det är en bil som står lite underligt parkerad en bit ifrån vårt hus.
Ja, vi ser i alla fall bakljusen på bilen, vi ser också att föraren försöker backa för backljusen slås på och motorn rusar. Men bilen sitter tydligen fast. Jag bestämmer mig för att gå ut och se om jag kan hjälpa till.
Jag slänger på mig en jacka och byxor och eftersom det är klockan två på natten och ganska mörkt så tar jag också med mig en ficklampa.
När jag närmar mig så dör helt plötsligt bilen och ur vinglar föraren. Jag uppskattar att föraren är i 40 årsåldern. Lagom när jag kommer fram så lyser jag föraren i ögonen och frågar om allt är OK. Skälet varför jag bländar honom är för att man vet aldrig vem man kan råka på här nere. Är han bländad så har jag i alla fall ett försprång om han inte skulle vara på så gott humör. I alla fall så skulle han sikta sämre om han nu skulle få för sig att öva prickskytte på mig.
Killen är inte på något humör överhuvudtaget, han är nämligen stupfull. Jag ser nu att killen har försökt använda vägräcket som räls. Bilen är parkerad på räcket och han har dessutom slagit sönder underredet, och motorblocket är spräckt för all olja har runnit ut på backen.
Jag får inte kontakt med föraren eftersom han är både full och förmodligen ganska skrämd. Han mumlar bara någonting ohörbart. Efter en stund så plockar han upp sin mobil och ringer. Någon svarar i andra änden och han skriker otydligt till den andra i luren att han måste komma hit.
Just nu funderar jag på om jag ska ringa polisen men den fulle föraren är nu ganska aggressiv, så att ringa någon nu vore nog att utmana ödet.
Efter ett par minuter dyker en av mina grannar upp och det visar sig att den fulle föraren är hans äldre bror. Grannen verkar nykter men skäller rejält ut sin bror. Efter en stund så dyker även deras gamla föräldrar upp. De har säkert båda 70 år på nacken och ser mest bekymrade ut.
Hans bror och jag gungar av bilen från "rälsen" för att sedan putta in den på föräldrarnas garageuppfart en bit därifrån.
De tackar så mycket för hjälpen även om de ser väldigt skamsna ut allihop, även bilföraren.
Jag går hem och är inte riktigt säker på om jag har gjort rätt eller inte. Skulle jag ha ringt polisen och fått halva byn på mig eller gjorde jag rätt som lät bli och hjälpte till att få undan både fyllevrak och bil?
Idag så känns det mindre viktigt. Killen som vid det tillfället körde bilen tog nämligen livet av sig ett halvår senare. Han hittades på en åker hängande i ett träd. Efter sig lämnade han två små barn och en föredetta fru.
-------------------------------------------------------------------------------
Den som klipper gräset utanför vår tomtgräns är den tredje och yngste brodern i syskonskaran.
Jag tyckte då att det jag gjorde för hans bror var en skitsak och skäms samtidigt lite för att skriva att jag strax efter denna händelse snart hade glömt bort det.
Tänk att så lite kan betyda så mycket...
Kommentarer
Ganska tråkig frukost enligt mig. Bröd (alltid vitt, finns nästan inget annat) marmelad,ost både vanlig och typ feta, gurka,tomat,oliver,ägg typ så. Vi hade även jordgubbar och melon. Jag saknar dock svensk frukost med massa olika pålägg som skinka,leverpastej,salami...inget sånt finns här och det som finns faller inte mig i smaken. Vad äter man hos er?
Skrivet av Kina 2009-05-19 kl 08:29
R i Prag svarade 2009-05-19 kl 09:06:
Här finns faktiskt allt som man äter i Sverige. Under veckorna så är det ganska frukost fattigt p.g.a tidsbrist. Men under helgerna så väljer vi vad vi är sugna på. Ham and Eggs, äggröra, löskokt- eller hårdkoktägg, skinka, mjukost, yoghurt, filmjölk, kalles kaviar, rostatbröd, fullkorns bröd, nybakat, cornflakes, kaffe, juice, eller varför inte en sillbit.
Ja ibland känns det som man gör, inte så stort för en själv. Men kan betyda oerhört mycket för någon annan. Tycker det var bra att du hjälpte honom, måste ha känts bra att någon var där för honom när han behövde hjälp!
Skrivet av Weirdo 2009-05-18 kl 23:35
R i Prag svarade 2009-05-19 kl 09:01:
Ja, så är det.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar