Jag lunchade igår med en föredetta kollega. Det var ett tag sedan som vi träffades sist så vi hade en hel del att prata om.
Han berättade bland annat att han varit på begravning nyligen. Jag beklagande självklart sorgen och frågade samtidigt om det var någon närstående som hade dött.
- Jo, säger han med ett litet flin. Det var svärmors sextonåriga katt som hade gjort sitt.
-Jo, säger jag tvekande, det är ju alltid trist när ens husdjur kilar vidare men var det till och med en begravning?
Så här gick det till enligt honom.
För tag sedan så var det slagsmål mellan svärmors katt och en grannhund. Katten gick som förlorare ur striden. Han var i ganska dåligt skick b.l.a.var ett av benen brutet.
Självklart så for svärmor till veterinären i hopp om att kunna lappa ihop katten. Veterinären tittade på den och skakade på huvudet. Bedömningen var att det mest humana vore nog att avliva katten, han hade ju ändå 16 år på nacken menade veterinären.
Men se det gick inte svärmor med. Hon frågade om det inte fanns något att göra. Veterinären sa att ena benet måste amputeras och det är ändå en stor risk att katten inte överlever. Det tyckte svärmor ändå var värt att försöka.
En månadslön i veterinärkostnader senare så var katten någorlunda på benen igen. Livet leker nu igen för både katt och svärmor.
Tyvärr så varade det inte länge.
Svärmor råkade nämligen olyckligtvis klämma kattkraken i källardörren. Och det var så illa att även svärmor förstod att nu är det nog slut.
Hon for till veterinären och katten fick en injektion och somnade in.
Nu ringer svärmor till svärsonen (min fd.kollega). Gråtande i telefonen berättar hon vad som har hänt och att det skall bli begravning. Hon talar också om för honom att hon prompt vill att hennes dotter och svärsonen skall vara nävarande under ceremonin.
Det bestäms att svärsonen och dottern skall hämta upp svärmodern runt 10:00 på kvällen.
Både dottern och svärsonen är lite konfunderade över den sena timmen men vill helst inte fråga eftersom svärmodern är otröstlig.
Ett par minuter innan klockan slår tio så parkerar de sin bil utanför svärmoderns port. Ut ur porten kommer den rödgråtna svärmodern med den döda katten i ett bylte under ena armen och en spade och ficklampa i den andra.
Nu förstår svärsonen varför den sena timmen och varför han måste bli inblandad. Här skall det grävas katt.
De kör till en skog i närheten och parkerar, svärmodern tar sig ut först och de andra följer efter. Hon stannar vid en dunge en bit in i skogen.
Här kan du gräva, hulkar hon fram till svärsonen. Han i sin tur rycker på axlarna och sätter i gång. Precis lagom som han har grävt en skaplig grop och svärmodern ser efter omständigheterna nöjd ut så ringer hennes mobil.
Nu börjar svärsonen att analysera situationen:
Klockan är halv elva på kvällen, det är ganska mörkt om man bortser från ficklampans sken. Det står tre personer i skogen, den ena är en ung man som gräver ett hål, den andra är en ung kvinna med ett litet bylte i famnen och den tredje är en äldre dam med ficklampa som gråter och samtidigt pratar i mobiltelefon.
Det här kan lätt missuppfattas konstaterar han och börjar nu skynda på processen.
Svärmodern avslutar samtalet, katten läggs i gropen, hålet fylls igen, svärmodern säger ett par ord till farväl, de går hastigt tillbaka till bilen, släpper av svärmor och kör hem.
Vad gör man inte för sina husdjur och framför allt för sin svärmor?
R.
- Jo, säger han med ett litet flin. Det var svärmors sextonåriga katt som hade gjort sitt.
-Jo, säger jag tvekande, det är ju alltid trist när ens husdjur kilar vidare men var det till och med en begravning?
Så här gick det till enligt honom.
För tag sedan så var det slagsmål mellan svärmors katt och en grannhund. Katten gick som förlorare ur striden. Han var i ganska dåligt skick b.l.a.var ett av benen brutet.
Självklart så for svärmor till veterinären i hopp om att kunna lappa ihop katten. Veterinären tittade på den och skakade på huvudet. Bedömningen var att det mest humana vore nog att avliva katten, han hade ju ändå 16 år på nacken menade veterinären.
Men se det gick inte svärmor med. Hon frågade om det inte fanns något att göra. Veterinären sa att ena benet måste amputeras och det är ändå en stor risk att katten inte överlever. Det tyckte svärmor ändå var värt att försöka.
En månadslön i veterinärkostnader senare så var katten någorlunda på benen igen. Livet leker nu igen för både katt och svärmor.
Tyvärr så varade det inte länge.
Svärmor råkade nämligen olyckligtvis klämma kattkraken i källardörren. Och det var så illa att även svärmor förstod att nu är det nog slut.
Hon for till veterinären och katten fick en injektion och somnade in.
Nu ringer svärmor till svärsonen (min fd.kollega). Gråtande i telefonen berättar hon vad som har hänt och att det skall bli begravning. Hon talar också om för honom att hon prompt vill att hennes dotter och svärsonen skall vara nävarande under ceremonin.
Det bestäms att svärsonen och dottern skall hämta upp svärmodern runt 10:00 på kvällen.
Både dottern och svärsonen är lite konfunderade över den sena timmen men vill helst inte fråga eftersom svärmodern är otröstlig.
Ett par minuter innan klockan slår tio så parkerar de sin bil utanför svärmoderns port. Ut ur porten kommer den rödgråtna svärmodern med den döda katten i ett bylte under ena armen och en spade och ficklampa i den andra.
Nu förstår svärsonen varför den sena timmen och varför han måste bli inblandad. Här skall det grävas katt.
De kör till en skog i närheten och parkerar, svärmodern tar sig ut först och de andra följer efter. Hon stannar vid en dunge en bit in i skogen.
Här kan du gräva, hulkar hon fram till svärsonen. Han i sin tur rycker på axlarna och sätter i gång. Precis lagom som han har grävt en skaplig grop och svärmodern ser efter omständigheterna nöjd ut så ringer hennes mobil.
Nu börjar svärsonen att analysera situationen:
Klockan är halv elva på kvällen, det är ganska mörkt om man bortser från ficklampans sken. Det står tre personer i skogen, den ena är en ung man som gräver ett hål, den andra är en ung kvinna med ett litet bylte i famnen och den tredje är en äldre dam med ficklampa som gråter och samtidigt pratar i mobiltelefon.
Det här kan lätt missuppfattas konstaterar han och börjar nu skynda på processen.
Svärmodern avslutar samtalet, katten läggs i gropen, hålet fylls igen, svärmodern säger ett par ord till farväl, de går hastigt tillbaka till bilen, släpper av svärmor och kör hem.
Vad gör man inte för sina husdjur och framför allt för sin svärmor?
R.
Kommentarer
En både smårolig och sorglig historia.
Skrivet av Kina 2009-05-06 kl 07:41
R i Prag svarade 2009-05-06 kl 08:22:
Ja, det har du rätt i.
Åh nej, stackars kisse.
Skrivet av Rara Karlsson 2009-05-06 kl 07:35
R i Prag svarade 2009-05-06 kl 08:24:
Ja det är inte lätt att vara varken katt eller kattägare.
Du, jag är nog som din kompis svärmor. Mina husdjur är också nedgrävda lite varstans. En liten fågel i Rålambshovsparkens buskar. Jag bodde på Kungsklippan på Kungsholmen och min kompis och jag var och grävde vid buskarna sent en kväll. Kram
Skrivet av Augusta 2009-05-05 kl 19:54
R i Prag svarade 2009-05-05 kl 20:26:
oh rackarns:-)
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar