En senhöstdag varje år så avgörs slaget mellan jägare och småvilt, (jägare mot harar och fasaner).
Det går till så att jaktlagen i närheten av vår by stämmer träff på puben mitt emot innan jakten börjar.
Det är alltid lite besvärligt för de omkringboende, inte för att jägarna stör så värst mycket när de samlas, men då mer under själva jaktmomentet. Jaktmarkerna ligger nämligen på åkrarna runt byn.
Efter det att jägarna har samlats och druckit "kaffe" på puben så springer de ut på åkrarna runt byn och sätter skräck i allt levande som befinner sig i närheten. Med hjälp av hundar, ett hiskligt skjutande och ett allmänt skränande så finns det inte mycket levande som har missat deras framfart.
Det är säkert väldigt kontrollerat och bra planerat men för en utomstående så verkar det lite bärsärkargång över det hela.
Under dagen så är det säkrast för alla boende i byn att inte befinna sig utomhus, då för att minimera risken att bli vådaskjuten.
Vi brukar göra så att vi åker iväg när vi får reda på att det skall jagas och vi tar alltid med oss vår hund. Vår hund har en förmåga att bli lite mer uppspelt än vanligt när det kommer flockar av stressade rådjur som försöker ta sig in på tomten.
Den här lördagen så kom vi iväg lite senare än vanligt på grund av att vi inte visste att det just var den dagen som slaget skulle avgöras.
Vi bestämmer oss för att göra en utflykt till en nationalpark som ligger 10 km från byn. När fru, son, hund och jag packar oss in i bilen så kan vi redan höra jägarnas bössor smälla på håll.
På vägen till nationalparken måste vi passera ett par åkrar, detta är självklart en kalkylerad risk eftersom även på dessa åkrar jagas det friskt. Men va f*n man lever ju bara en gång....
Vi hinner lagom passera den första åkern när vi hör skottsalvor på nära håll, det låter som någon skjuter med k-pist...men förmodligen avlossar en grupp jägare sina bössor nästan samtidigt. Det måste ha varit en rackarns stor hare som de hade fått i kornet.
Sekunderna senare så passeras vägen vi åker på av ett 20-tal flyende rådjur i panik, jag ställer mig på bromsen för att inte köra in i dem. De passerar både framför och bakom bilen och tar sig över på andra sidan vägen. Samtidigt så skäller vår hund konstant och försöker med alla medel att ta sig ut ur bilen. Till allas glädje, då mest för rådjuren, så blir hunden kvar i bilen.
Men oturligt nog för rådjuren så möts de på andra sidan vägen av ett tre meter högt stängsel som de försöker ta sig igenom, det resulterar i att de studsar tillbaka på vägen igen. Nu blir vi passerade för andra gången av samma rådjur och då inom loppet av några få sekunder.
När de har försvunnit ut på åkern igen så kör vi försiktigt vidare, vår hund skäller fortfarande men den här gången mer av ett besviket slag.
Utflykten i nationalparken var lyckad och vi kommer hem trötta och hungriga någon gång sent på eftermiddagen. Vi ser också att jägarna har avslutat kriget mot hararna och fasanarena, de nu sitter och firar på puben.
Det måste varit en mycket lyckad jakt, för de sista jägarna lämnar puben runt halvniotiden (morgonen därpå).
R.
Det går till så att jaktlagen i närheten av vår by stämmer träff på puben mitt emot innan jakten börjar.
Det är alltid lite besvärligt för de omkringboende, inte för att jägarna stör så värst mycket när de samlas, men då mer under själva jaktmomentet. Jaktmarkerna ligger nämligen på åkrarna runt byn.
Efter det att jägarna har samlats och druckit "kaffe" på puben så springer de ut på åkrarna runt byn och sätter skräck i allt levande som befinner sig i närheten. Med hjälp av hundar, ett hiskligt skjutande och ett allmänt skränande så finns det inte mycket levande som har missat deras framfart.Det är säkert väldigt kontrollerat och bra planerat men för en utomstående så verkar det lite bärsärkargång över det hela.
Under dagen så är det säkrast för alla boende i byn att inte befinna sig utomhus, då för att minimera risken att bli vådaskjuten.
Vi brukar göra så att vi åker iväg när vi får reda på att det skall jagas och vi tar alltid med oss vår hund. Vår hund har en förmåga att bli lite mer uppspelt än vanligt när det kommer flockar av stressade rådjur som försöker ta sig in på tomten.
Den här lördagen så kom vi iväg lite senare än vanligt på grund av att vi inte visste att det just var den dagen som slaget skulle avgöras.
Vi bestämmer oss för att göra en utflykt till en nationalpark som ligger 10 km från byn. När fru, son, hund och jag packar oss in i bilen så kan vi redan höra jägarnas bössor smälla på håll.
På vägen till nationalparken måste vi passera ett par åkrar, detta är självklart en kalkylerad risk eftersom även på dessa åkrar jagas det friskt. Men va f*n man lever ju bara en gång....
Vi hinner lagom passera den första åkern när vi hör skottsalvor på nära håll, det låter som någon skjuter med k-pist...men förmodligen avlossar en grupp jägare sina bössor nästan samtidigt. Det måste ha varit en rackarns stor hare som de hade fått i kornet.
Sekunderna senare så passeras vägen vi åker på av ett 20-tal flyende rådjur i panik, jag ställer mig på bromsen för att inte köra in i dem. De passerar både framför och bakom bilen och tar sig över på andra sidan vägen. Samtidigt så skäller vår hund konstant och försöker med alla medel att ta sig ut ur bilen. Till allas glädje, då mest för rådjuren, så blir hunden kvar i bilen.
Men oturligt nog för rådjuren så möts de på andra sidan vägen av ett tre meter högt stängsel som de försöker ta sig igenom, det resulterar i att de studsar tillbaka på vägen igen. Nu blir vi passerade för andra gången av samma rådjur och då inom loppet av några få sekunder.
När de har försvunnit ut på åkern igen så kör vi försiktigt vidare, vår hund skäller fortfarande men den här gången mer av ett besviket slag.Utflykten i nationalparken var lyckad och vi kommer hem trötta och hungriga någon gång sent på eftermiddagen. Vi ser också att jägarna har avslutat kriget mot hararna och fasanarena, de nu sitter och firar på puben.
Det måste varit en mycket lyckad jakt, för de sista jägarna lämnar puben runt halvniotiden (morgonen därpå).
R.
Kommentarer
Det var det jävligaste,låter som rena vilda västern,inte så konstigt att ni vill därifrån den dagen.
Polarens objekt Forden,jag lovar den kommer att bli fin..
Haé Gott
Polarens objekt Forden,jag lovar den kommer att bli fin..
Haé Gott
Skrivet av Hebbe 2008-12-17 kl 13:57
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar