Under det första året boende i vår "ruin" så tyckte vår gaspanna att det var dags att ta semester.
Den ville liksom inte starta, enligt manöverpanelen som vi har i köket så jobbade den för fullt men i pannrummet som vi har i källaren så var det tyst.
Duktig som man tror sig vara så kan man självklart lösa allt själv. Min fru tyckte att vi skulle ringa till någon servicefirma, men jag sa att jag säkert skulle kunna fixa det själv (hur svårt kan det vara?).
Så jag började felsökningen. Jag hade manöverpanelen i köket som utgångspunkt. Jag öppnade panelen och där satt det ett litet batteri,- Aha, tänkte jag, där har vi felet, det är nog dags för ett byte. En minut senare så satt det ett nytt batteri i panelen. Nöjd med mig själv så stänger jag panelen.
Det var fortfarande tyst i pannrummet, lite besviken så öppnade jag panelen igen. Och där såg jag att en kabel verkade lite lös så jag tar den mellan pekfingret och tummen, mest då för att se vad som finns under kabeln, och oj under den kabeln så sitter det ytterligare en kabel på sniskan. Precis när jag tar tag i den andra kabeln med den lediga handen så ser jag ett kopplingschema, Pang säger det och jag flyger i golvet....hmmm inte så smart...jag vet nu att panelen inte bara drivs av det lilla batteriet.
Snabbt som ögat är jag på fötterna igen, hjärtat slår betydligt snabbare än tidigare, men det slår i varje fall. Med skakande händer så fäster jag kablarna på sin rätta plats.
Gaspannan är fortfarande tyst, nu är det dags att kolla upp hur det ser ut i pannrummet. Pannan har el- och gastillförsel men den vill inte tända, Jag erkänner mig besegrad och ringer en servicefirma, de lovar att komma inom två timmar.
Två timmar senare så har vi honom där, med sig har servicekillen också sin son på 8 år. Jag lämnar dem ensamma i pannrummet så att han kan fixa pannan i lugn och ro.
30 minuter senare så går jag dit igen och känner hur det luktar gas och pannan är i tusen delar. Det visar sig att den hade sotat igen och kräver en total rengöring. Nu stannar jag och ser på när han jobbar, alltid kan man lära sig något, tänker jag. När rengöringen är klar så monterar han ihop alla delar. Fortfarande så luktar det väldigt mycket av gasen.
När gaspannan har fått sitt ursprungliga utseende så säger han -Nu ska vi se om det läcker gas någonstans. Han tar upp en tändare ur fickan och jag hinner bara ett par steg tillbaka upp för trappan när jag hör hur han tänder den.
- Det verkar tätt, säger han med ett fniss. Hans son som står bredvid honom skrattar också då mest åt min snabba reaktion att ta mig upp för trappan.
Detta var andra gången mitt hjärta fick jobba på högtryck denna dag.
Nu funkar gaspannan igen, jag betalar och är väldigt glad att det hela är över. Servicekillen tackar för sig och säger att det är alltid lika roligt att se kundernas reaktion när han tar fram tändaren. Han förklarar samtidigt att det faktiskt är det bästa och snabbaste sättet att hitta läckage.
Jag måste erkänna att jag tror honom och att jag är väldigt glad att ha honom ute ur huset.
R.
Den ville liksom inte starta, enligt manöverpanelen som vi har i köket så jobbade den för fullt men i pannrummet som vi har i källaren så var det tyst.Duktig som man tror sig vara så kan man självklart lösa allt själv. Min fru tyckte att vi skulle ringa till någon servicefirma, men jag sa att jag säkert skulle kunna fixa det själv (hur svårt kan det vara?).
Så jag började felsökningen. Jag hade manöverpanelen i köket som utgångspunkt. Jag öppnade panelen och där satt det ett litet batteri,- Aha, tänkte jag, där har vi felet, det är nog dags för ett byte. En minut senare så satt det ett nytt batteri i panelen. Nöjd med mig själv så stänger jag panelen.
Det var fortfarande tyst i pannrummet, lite besviken så öppnade jag panelen igen. Och där såg jag att en kabel verkade lite lös så jag tar den mellan pekfingret och tummen, mest då för att se vad som finns under kabeln, och oj under den kabeln så sitter det ytterligare en kabel på sniskan. Precis när jag tar tag i den andra kabeln med den lediga handen så ser jag ett kopplingschema, Pang säger det och jag flyger i golvet....hmmm inte så smart...jag vet nu att panelen inte bara drivs av det lilla batteriet.
Snabbt som ögat är jag på fötterna igen, hjärtat slår betydligt snabbare än tidigare, men det slår i varje fall. Med skakande händer så fäster jag kablarna på sin rätta plats.
Gaspannan är fortfarande tyst, nu är det dags att kolla upp hur det ser ut i pannrummet. Pannan har el- och gastillförsel men den vill inte tända, Jag erkänner mig besegrad och ringer en servicefirma, de lovar att komma inom två timmar.
Två timmar senare så har vi honom där, med sig har servicekillen också sin son på 8 år. Jag lämnar dem ensamma i pannrummet så att han kan fixa pannan i lugn och ro.
30 minuter senare så går jag dit igen och känner hur det luktar gas och pannan är i tusen delar. Det visar sig att den hade sotat igen och kräver en total rengöring. Nu stannar jag och ser på när han jobbar, alltid kan man lära sig något, tänker jag. När rengöringen är klar så monterar han ihop alla delar. Fortfarande så luktar det väldigt mycket av gasen.
När gaspannan har fått sitt ursprungliga utseende så säger han -Nu ska vi se om det läcker gas någonstans. Han tar upp en tändare ur fickan och jag hinner bara ett par steg tillbaka upp för trappan när jag hör hur han tänder den.- Det verkar tätt, säger han med ett fniss. Hans son som står bredvid honom skrattar också då mest åt min snabba reaktion att ta mig upp för trappan.
Detta var andra gången mitt hjärta fick jobba på högtryck denna dag.
Nu funkar gaspannan igen, jag betalar och är väldigt glad att det hela är över. Servicekillen tackar för sig och säger att det är alltid lika roligt att se kundernas reaktion när han tar fram tändaren. Han förklarar samtidigt att det faktiskt är det bästa och snabbaste sättet att hitta läckage.
Jag måste erkänna att jag tror honom och att jag är väldigt glad att ha honom ute ur huset.
R.
Skrivet av R i Prag 2008-12-08 kl 10:56
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar