Röntgen

Jag tar det som en självklarhet att de som läser den här bloggen vet att jag officiellt är ett år äldre just idag...ehhh?

Hittills har dagen varit händelserik:

Jag tog ledigt från jobbet, inte för att jag blivit äldre. Skälet var snarare att vår yngsta hund hade en planerad röntgentid just idag.

"Neeeej, vadå röntgen?!!" skriker du säkert nu.

Lugn, att hon genomgår en röntgen beror på att det är skrivet i köpekontraktet mellan uppfödaren och oss att det lilla håriga livet måste genomgå precis en sådan. Ja ni vet, så att uppfödaren kan bevisa för nya eventuella kunder att denne faktiskt visst kan föda upp friska och något så hela hundar.

Stället där benstomme-fotograferingen skulle äga rum ligger ungefär åtta mil utanför Prag. En beräknad restid på en timme. Klockan nio skulle vi vara där, så strax innan åtta var vi iväg.

När vi var ett par hundra meter från vårt mål, så blinkade både termometer- och oljelampan till. Inte bara blinkade, de fortsatte envist att lysa. Det var bara att stanna still och slå av motorn. Och mycket riktigt, efter det att motorhuven öppnats så var det som att kliva in i en finsk ångbastu.

Japp, bilen kokade, och underligt nog stod faktiskt värmemätaren i bilen fortfarande på stadiga 90 grader? Hur det kan gå till kan nog bara Škoda svara på.

Som tur var började bilen gnälla precis som vi passerade en reservdelsbutik för just bildelar.

"Åhhh, kan han som skriver den bloggen t.o.m. laga bilar, ja om han bara för tag på rätt bildelar det vill säga!" utbrister du säkert nu med inte så liiiite beundran i rösten.

Nej fan, jag kan informera dig att jag är helt oduglig på bilar. Jag sätter till och med däcken bak-och-fram när det är dags för byte.

Det som var tur var att det stod en bilmekaniker utanför butiken och som dessutom erbjöd sig att hjälpa till.
Jag sa:  "Ja tack".....fem gånger.

Så blev det. Frun och barn till veterinären, jag och verkstadskillen tog hand om bilen.

Fyra timmar senare var hunden röntgad, bilen fixad och vi var väg hem igen. Lyckliga men en aning fattigare.

Strax innan Prag så åkte vi in i en bilkö. Fem minuter fick krypköra tills vi  upptäckte skälet till trafikstockningen.
En motorcykel låg på ena sidan vägen och på andra sidan bredvid en ambulans, låg tyvärr den som ägde cykeln.

Den här gången får du reagera, för det slutade tydligen inte så bra för killen på hojen. Ambulanspersonalen verkade ha gjort vad de kunnat. De stod nämligen lugnt och pratade vid sidan om.

Trist avslutning på en dag som började så bra...

R.

PS. Men dagen är ännu inte slut, mycket kan fortfarande vända och hända