Morgonvanor

Jämställdheten är liksom inte riktigt helt utvecklad här i Tjeckien, om nu jämför med de nordiska länderna.

Att det fortfarande är så konstaterade jag så sent som på måndagsmorgonen när jag var på väg tillbaka från bybutiken mitt emot vår lilla ruin.
Jag hade köpt lite färskt bröd till dagens stundande frukost, och detta noterade en av våra grannfruar som var på väg till samma butik i samma ärende som jag.
I hasorna hade hon sina två barn i tre- och fyraårsåldern. Jag måste faktiskt erkänna att hon såg en aning sliten ut, ja sådär som man kan göra en sådär normal och grådisig höstdagsmorgon även fast det bara var måndag.

- Åhh, har du köpt frukost till familjen, frågar hon försiktigt.
- Japp, säger jag hurtigt.
- Din fru har det bra hon, viskar hon nästan fram.
- Jo kanske det, säger jag. Vi har det liksom uppdelat så hos oss. Jag fixar frukosten på morgonarna...
- Åhhh, utbrister hon och skiner upp, och frun vad gör hon då?
- Fixar håret, slänger jag ur mig.

Då ler hon lite ansträngt, hejar och hastar in i butiken...

Nu vet jag att jag kommer få problem på bypuben...igen.
Jag kommer definitivt stöta på hennes man på fredagskvällen. Han kommer alldeles helt fruktansvärt troligtvist upplysa mig om att han varit tvungen att ordna frukost åt hela familjen sedan i tisdags, och det helt och hållet bara på grund av mig.

Hoppsan...


R.