Vår bartender är inne i en "kalas" period.
Detta betyder att puben är öppen i princip dygnet runt. Hans frukost, lunch och middag består av vodka och cigaretter som han sköljer ner med en och annan öl.
I torsdags förra veckan efter en något försenad stängning (kl. 7:00, fredag morgon) så försökte han och en kompis ta sig hem för att sova ruset av sig. De tre hundra meterna mellan pub och bartenderns hem, tog drygt två timmar att avverka.
Lagom när han hade kommit hem vid nio snåret på morgonen så kom han på att det var dags att ta sig tillbaka till jobbet igen. Ja, någon var ju tvungen att förbereda fredagens luncher. Han lämnade sin kompis hemma och ranglade tillbaka till puben för att hjälpa kocken att slänga ihop dagens meny.
Vid sex snåret på fredagskvällen så dyker jag upp på puben. Jag ser ju självklart att vår käre bartender inte riktigt är på den nyktra sidan.
Under dagen så har han nämligen på klassiskt "Hobbit"-vis hunnit med att få i sig frukost, mellanmål, efter-mellanmål, lite snack före lunch, lunch, snack, ett mål efter lunch, middag med tillhörande efterrätt.
Eller rättare sagt, han hade nästan avslutat en färsk flaska vodka som han inhandlat på handelsboden som ligger granne med puben(spriten är ju bra mycket billigare på handelsboden än på puben).
Efter det att jag fått en detaljrik beskrivning om hur tuff "arbetsveckan" hade varit för honom, så tyckte jag att det var läge att säga min åsikt om det hela.
Jag sa att det kanske vore läge att lugna ner sig lite innan det går helt överstyr. Det är ju lite onödigt om han skulle dö i förtid, menade jag.
Han blev tyst för ett ögonblick och sedan sken han upp och sa:
- Ja för tusan, det är ju kallt ute och man vill ju gärna inte somna i en snödriva och frysa ihjäl.
Nu var det ju inte just kylan och risken att frysa ihjäl som jag hade i åtanke, men ändå.
Som tur var så löser vår andra bartender av honom idag, så han kan nu äntligen få sin "välförtjänta" veckovila.
R.
I torsdags förra veckan efter en något försenad stängning (kl. 7:00, fredag morgon) så försökte han och en kompis ta sig hem för att sova ruset av sig. De tre hundra meterna mellan pub och bartenderns hem, tog drygt två timmar att avverka.
Lagom när han hade kommit hem vid nio snåret på morgonen så kom han på att det var dags att ta sig tillbaka till jobbet igen. Ja, någon var ju tvungen att förbereda fredagens luncher. Han lämnade sin kompis hemma och ranglade tillbaka till puben för att hjälpa kocken att slänga ihop dagens meny.
Vid sex snåret på fredagskvällen så dyker jag upp på puben. Jag ser ju självklart att vår käre bartender inte riktigt är på den nyktra sidan.
Under dagen så har han nämligen på klassiskt "Hobbit"-vis hunnit med att få i sig frukost, mellanmål, efter-mellanmål, lite snack före lunch, lunch, snack, ett mål efter lunch, middag med tillhörande efterrätt.
Eller rättare sagt, han hade nästan avslutat en färsk flaska vodka som han inhandlat på handelsboden som ligger granne med puben(spriten är ju bra mycket billigare på handelsboden än på puben).
Efter det att jag fått en detaljrik beskrivning om hur tuff "arbetsveckan" hade varit för honom, så tyckte jag att det var läge att säga min åsikt om det hela.
Jag sa att det kanske vore läge att lugna ner sig lite innan det går helt överstyr. Det är ju lite onödigt om han skulle dö i förtid, menade jag.
Han blev tyst för ett ögonblick och sedan sken han upp och sa:
- Ja för tusan, det är ju kallt ute och man vill ju gärna inte somna i en snödriva och frysa ihjäl.
Nu var det ju inte just kylan och risken att frysa ihjäl som jag hade i åtanke, men ändå.
Som tur var så löser vår andra bartender av honom idag, så han kan nu äntligen få sin "välförtjänta" veckovila.
R.
Skrivet av R i Prag 2010-02-01 kl 10:21
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar