Vintersemester

Vi är nu tillbaka i Prag, sonen är på dagis och hans föräldrar sitter på jobbet och sliter på tangentborden.

Det där med skidsemester är egentligen ganska nytt för mig.
Jag uppväxt med att spendera semestern och skolloven i och på vatten. Det vill säga segling och andra vattenlekar.
Även om jag är svensk så har jag aldrig under min uppväxt riktigt blivit smittad av vintersporternas charm. Att bli tvingad ut i längdskidspåret under skoltiden gör en lite allergisk mot allt som har med skidor och snö att göra.
Men och andra sidan så har jag svenska kompisar som i princip blev förlösta med skidorna på (stackars mödrar).
Första gången jag fick den stora "äran" att stå på ett par slalomskidor var när jag var 15 och det var i Frankrike.
Mina ovannämnda kompisar bestämde sig för att ta en tur till Frankrike och de ville promt ha mig med, även om jag aldrig hade stått på ett par skidor. Jag tackade ja, någon gång måste man ju börja åka utför, resonerade jag, och Frankrike kan ju inte vara sämre än något annat ställe för en framtida Gud på skidor.
Vi som då var 15 resp 16 år tyckte att ett besök i Frankrike på egen hand var en lysande idé.
Våra föräldrar var inte alls lika övertygade, men efter mycket tjat och bedyrande att vi verkligen skulle sköta oss så släppte de tillslut iväg oss.
Tio dagars vuxenliv i ett land där det enda effektiva sättet att kommunicera på var teckenspråk, skulle bli toppen.
Jag kommer väl ihåg när jag for upp med liften för första gången och sedan stod fastspänd med pjäxor och skidor med näsan i rikting ner för den snötäckta skidpisten.
Jag hade lagom fått ordning på all utrustning när jag upptäckte hur väldigt och enormt liten jag var i jämförelse med de fruktansvärt stora franska alperna.

Mina "kompisar" verkade inte alls bry sig om den enorma storleksskillnaden. Med utrop som "Tjoho" och "iiihaaaa" så for de alla utför den nu för mig växande "avgrunden".
Skitskallar!
Och jag som hade fullt upp med att inte trilla utför den förbannade "klippbranten".
När snöyran efter mina kompisars farväl hade lagt sig, så kunde jag bara få fram ett tyst litet skrämt "Jo jo, fy fan, nu dör jag, pundhuvud, jag är ett riktigt jäkla pundhuvud".
När den värsta svindelkänslan hade släppt och paniken någorlunda var på väga att släppa så sade jag högt och tydligt för mig själv:
- Kan dom, så kan jag!
Jag försökte mig faktiskt på ett litet glädjetjut när jag sakta men modigt stakade mig närmare branten, men försöket till ett glädjetjut blev snart abrupt avbrutet.
Det går faktiskt inte att glädjetjuta när man har munnen och strupen full av snö. Men ett litet "iiii" fick jag förmodligen fram, kall snö i nacken kan ju få vem som helst att "iiii"a mot sin vilja.
...
I dagarna tre tränade jag på att svänga när jag ville svänga.
I dagarna tre tränade jag på att bromsa när jag ville bromsa.
I dagarna tre så frågade vår reseledare om jag inte skulle satsa på ett gäng skidlektioner.
Den fjärde dagen så upptäckte jag att pucklar i pisten är roliga att åka över. Ja, jäklar vilka hopp man kan göra med hjälp av ett par skidor och en liten snöbula.
Tre pucklar fick äran att uppleva mina "tjoho-utrop". Den fjärde puckeln fick höra "Aj helvete, vad det gör ont i knät".
Nu var det så att när jag landade för fjärde gången så ville ena pjäxan och skidan åka åt ett helt annat håll än vad kroppen och hjärnan hade bestämt sig för. Och det ledde till ena knät blev den stora förloraren i det hela. Att ledband kunde töja sig så mycket hade jag innan dess aldrig kunnat gissa mig till.
Det var nu både slutpucklat och slutåkt för min del.
Och det skulle ta minst 13 år tills jag stod på ett par skidor igen, då i Tjeckien istället för Frankrike.
Men Frankrike- resan var ändå inte bortkastad, för akta er vilken kul kille man blir när man äter Ravioli spetsad med Strå-rom.

Ja, så såg man ut då. Jag är den längst till höger som gör allt för att se riktigt ball och tuff ut, men innerst inne var jag livrädd!!

R.
Ps. Min fru som är en gudinna på skidor, har faktiskt fått mig att gilla utförsåkning, och tillsammans med henne har jag både skrikigt "Tjoho" och "Iiihaaa" ett antal år i rad, och det i Frankrike, Italien och Tjeckien.

Skrivet av R i Prag 2010-02-16 kl 12:34

Kommentarer

Vilka coola killar :)Helt ärligt, fast jag kommer från vinterlandet Norrbotten så förstår jag den unga killen R. Har också svårt för vintersporter.
Men tur har du med en fru som lär dig vintersportens tjusning :)
Trevlig kväll! Kram

Skrivet av Augusta 2010-02-17 kl 17:39

R i Prag svarade 2010-02-18 kl 08:44:

Ja fast det är aldrig försent att lära sig, även om det kan göra lite ont ibland:-)

Mors,kul att läsa om ditt första utförsåkarminne..Ravioli och strårom,klart att man blir uppåt av det..
Skönt att du nu har upptäckt tjusningen av att åka utför..Haé Kram.

Skrivet av Hebbe 2010-02-17 kl 07:47

R i Prag svarade 2010-02-18 kl 08:45:

Framför allt så snurrar det en hel del i skallen efter ett par portioner.