I helgen så lånade jag ut min bensindrivna grästrimmer.

Jag sa som det var, att jag för tillfället satt i bilen men kommer att vara hemma om tio minuter.
- Bra, säger han. Då väntar jag här.
När jag kommer hem så står det ingen granne och väntar. Så jag går till puben och mycket riktigt, där med en öl i handen står han och väntar.
Vi hälsar, och snabbt så frågar han besvärat med en viskning;
-Du ehh, kan jag få låna din grästrimmer?
- Klart du får, säger jag förvånat eftersom allt verkade så hemligt.
- Självklart så betalar jag för bensinen, säger han.
- Nej, det behövs inte den dricker så lite så det bjuder jag på.
- Bra, säger han. Då kommer jag och hämtar den imorgon runt nio bläcket på morgonen?
Jag nickar, han sveper ölen och smiter iväg. Jag tittar efter honom som ett fån och går sedan hem.
Klockan nio på morgonen dagen efter, så väntar han utanför grinden. Jag lämnar över trimmaren och en dunk bensin. Han tackar, packar snabbt in allt i bilen och åker iväg.
Hela dagen går och sent på eftermiddagen står han utanför grinden igen, då för att lämna tillbaka både bensindunk och trimmer.
Precis när han skall åka därifrån så plockar han fram en kattmatsburk ur fickan.
- Ja, som tack för hjälpen då då, säger han lite besvärat samtidigt som han räcker över burken till mig.
Det finns så speciella människor i vår by.
R.
Kommentarer
Jag hoppas ni har katt! Varför va det så hemligt?
Skrivet av Kina 2009-06-16 kl 07:56
R i Prag svarade 2009-06-16 kl 08:40:
Jo vi har en katt. Även om jag frågade om det var menat som att bjuda på kvällsmat som tack:-)
nawww....så omtänksamt! Undrar vad det var som var så hemligt!
Skrivet av Weirdo 2009-06-16 kl 02:03
R i Prag svarade 2009-06-16 kl 08:38:
Men ganska rart. Det undrar jag också? Det enda jag kan tänka mig är han tyckte att det var jobbigt att be om hjälp, men jag är inte säker?
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar