Efter gårdagens whiskyfrukost så fick jag ett telefonsamtal av min närmaste chef.
Chefen är för tillfället på semester, eller snarare på jobbsemester. Han tänkte nämligen överraska sin fru som är bortrest, med att göra om i deras gemensamma sovrum.
Planerna var en helrenovering som skulle omfatta slipning och lackning av parkettgolvet, ny väggbelysning, måla om o.s.v.
Eftersom han har MINST 10 vänstertummar mitt i handen så har han lite problem att utföra praktiska saker på egen hand. Så han hade planerat allt i minsta minsta detalj med hantverkare som elektriker, golvfejare och målare.
Men tyvärr så missade han att beställa någon som kunde fylla i skårorna i väggen efter det att elektrikern hade avslutat sitt jobb med att dra nya kablar i väggen. (läs gärna mitt tidigare inlägg om stolta elektriker, så förstår ni vad jag menar).
Det är efter elektrikerns jobb som han ringer mig med panik i rösten;
-F*n, du måste komma hem till mig och fylla igen vägghelvetet. Min fru kommer snart hem...inget är klart....f*n, du måste bara komma!!!
Jo, samtalet var lite osammanhängande men jag förstod vad han han menade i alla fall.
Efter det att vi lagt på så bannade jag mig rikligt för att jag hade tjafsat så förbaskat mycket på jobbet över hur "fruktansvärt" händig jag är på hemmafronten.
Så nu upp till bevis...
Som tur var så hade han allt nödvändigt hemma, så det var bara att blaska ihop smeten och fylla igen skårorna, och det gick faktiskt utan problem. Han ville nu betala mig men jag sa att det räckte med en lunch och lite mobbing om hur ohändig han är.
Lunchen blev jag bjuden på och samtidigt som vi åt så försvarade han sig med att berätta om vilken otur han hade när det gällde praktiska saker eller köp av prylar för den delen.
- T.e.x. den där klockan på väggen köpte jag för ett halvår sedan,. Efter två månader så slutade klockj*keln att fungera. Jag har en sådan otur med allt, förklarade han.
- Ja, du har väl inte bytt batterier, skojade jag med honom.
- Batterier? ehh.. jo, ja det var det första jag gjorde när den slutade fungera.
Nu var jag så taskig att jag plockade ner klockan från väggen och frågade honom samtidigt om han hade nya batterier skräpande någonstans. Jo, det hade han och han såg lite moloken ut när han gav mig de nya batterierna.
Med batterierna utbytta så gick klockan som den skulle igen. Nu började min chef se lite väl nere ut så av barmhärtighet slutade jag att mobba honom vidare.
När vi hade ätit klart så tog jag mig tillbaka till jobbet igen. Väl när jag skulle ta mig hem på kvällskvisten så kollade jag snabbt av om jag hade allt i väskan.
Nycklarna, jo de låg där, snusdosan hade jag också, telefonen och plånböckerna.
Plånböckerna?!? Japp, två plånböcker låg nu i väskan istället för en och efter ett snabbt konstaterande, så visade det sig att den ena tillhörde min chef.
Jag, min dumma idiot hade av misstag stulit min chefs plånbok!
Jag ringde självklart upp honom direkt och nu var jag den som var så där lite moloken, och för rättvisans skull så var det nu min chefs tur att mobba mig.
Den som skrattar bäst skrattar sist.
Planerna var en helrenovering som skulle omfatta slipning och lackning av parkettgolvet, ny väggbelysning, måla om o.s.v.
Eftersom han har MINST 10 vänstertummar mitt i handen så har han lite problem att utföra praktiska saker på egen hand. Så han hade planerat allt i minsta minsta detalj med hantverkare som elektriker, golvfejare och målare.
Men tyvärr så missade han att beställa någon som kunde fylla i skårorna i väggen efter det att elektrikern hade avslutat sitt jobb med att dra nya kablar i väggen. (läs gärna mitt tidigare inlägg om stolta elektriker, så förstår ni vad jag menar).
Det är efter elektrikerns jobb som han ringer mig med panik i rösten;
-F*n, du måste komma hem till mig och fylla igen vägghelvetet. Min fru kommer snart hem...inget är klart....f*n, du måste bara komma!!!
Jo, samtalet var lite osammanhängande men jag förstod vad han han menade i alla fall.
Efter det att vi lagt på så bannade jag mig rikligt för att jag hade tjafsat så förbaskat mycket på jobbet över hur "fruktansvärt" händig jag är på hemmafronten.
Så nu upp till bevis...
Som tur var så hade han allt nödvändigt hemma, så det var bara att blaska ihop smeten och fylla igen skårorna, och det gick faktiskt utan problem. Han ville nu betala mig men jag sa att det räckte med en lunch och lite mobbing om hur ohändig han är.
Lunchen blev jag bjuden på och samtidigt som vi åt så försvarade han sig med att berätta om vilken otur han hade när det gällde praktiska saker eller köp av prylar för den delen.
- T.e.x. den där klockan på väggen köpte jag för ett halvår sedan,. Efter två månader så slutade klockj*keln att fungera. Jag har en sådan otur med allt, förklarade han.
- Ja, du har väl inte bytt batterier, skojade jag med honom.
- Batterier? ehh.. jo, ja det var det första jag gjorde när den slutade fungera.
Nu var jag så taskig att jag plockade ner klockan från väggen och frågade honom samtidigt om han hade nya batterier skräpande någonstans. Jo, det hade han och han såg lite moloken ut när han gav mig de nya batterierna.
Med batterierna utbytta så gick klockan som den skulle igen. Nu började min chef se lite väl nere ut så av barmhärtighet slutade jag att mobba honom vidare.
När vi hade ätit klart så tog jag mig tillbaka till jobbet igen. Väl när jag skulle ta mig hem på kvällskvisten så kollade jag snabbt av om jag hade allt i väskan.
Nycklarna, jo de låg där, snusdosan hade jag också, telefonen och plånböckerna.
Plånböckerna?!? Japp, två plånböcker låg nu i väskan istället för en och efter ett snabbt konstaterande, så visade det sig att den ena tillhörde min chef.
Jag, min dumma idiot hade av misstag stulit min chefs plånbok!
Jag ringde självklart upp honom direkt och nu var jag den som var så där lite moloken, och för rättvisans skull så var det nu min chefs tur att mobba mig.
Den som skrattar bäst skrattar sist.
Kommentarer
Ha ha precis, skrattar bäst som skrattar sist:) Pinsamt dock för chefen med klockan. KLOCKrent att han inte bytt batterier.
Skrivet av Kina 2009-06-21 kl 20:42
Freudiansk felplånboksnerläggning eller hur man nu säger, du tyckte nog jä***r att han ändå var skyldig dig en slant efter jobbet :-)
Skrivet av Piratfarsan 2009-06-18 kl 13:43
R i Prag svarade 2009-06-18 kl 14:37:
Jo, det undermedvetna kanske styrde mer än lovligt:-)
Hahahaha...skrattade så jag tjöt när jag läste det här...det var rackarns att du av misstag stal hans plånbok...blir ju liksom jobbigt att reta honom för hans ohändighet då!
Skrivet av Weirdo 2009-06-18 kl 13:29
R i Prag svarade 2009-06-18 kl 14:40:
ja det var lite pyrt, men desto mer att skratta åt i slutändan:-)
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar